Lägg till favorit set Hemsida
Placera:Hem >> Nyheter

Kategori

produkter Tags

Fmuser webbplatser

Relätransmitterare i olika länder

Date:2019/10/14 15:26:30 Hits:


Kanada
I Kanada är "re-tv-sändare" eller "re-broadcasting sändare" de termer som oftast används av kanadensiska radio-tv och telekommunikationskommissionen (CRTC).


TV
En tv-sändare får sälja lokal eller regional reklam för sändning endast på den lokala sändaren. Sällan kan de lufta begränsad programmering som skiljer sig från sin överordnade station. Vissa "semi-satelliter" sänder lokala nyhetssändningar eller separata nyhetssegment i en del av en nyhetssändning.


Det finns ingen strikt regel för anropssignalen för en tv-sändare. Vissa sändare har anropssignaler som skiljer sig från moderstationen (CFGC i Sudbury är en återförsäljare av CIII), och andra använder anropsskylten för den ursprungliga stationen följt av ett nummer (till exempel den tidigare CBLFT-17 i Sarnia, Ontario) . Den senare typen inkluderar officiellt TV-stationens "-TV" -suffix mellan anropsskylten och numret, även om det ofta utelämnas från mediekatalogerna. Siffrorna tillämpas vanligtvis i följd, börjar med "1", och anger den kronologiska ordningen i vilken stationens återförsändningssändare påbörjades. Vissa programföretag kan använda ett system där numret är sändarens sändningskanal, till exempel CJOH-TV-47 i Pembroke, Ontario. En programföretag kan inte blanda numreringssystemen under ett enda samtalstecken; sändarna numreras i följd eller av deras analoga kanal. Om den sekvensiella numreringen når 99 (t.ex. TVOntarios tidigare sändarsändare) tilldelas nästa sändare ett nytt samtalstecken och numreras "1". Översättare som delar en frekvens (såsom CBLT: s tidigare repeatrar CBLET, CBLHT, CBLAT-2 och CH4113 på kanal 12) ges tydliga anropstecken.


Digitala sändare kan numreras av TV-kanalnumret för den analoga signalen som de ersatte. TVOntario's CICO-DT-53 (digital UHF 26, Belleville) är ett exempel; stationen omvandlades i 2011 för att utrymma en analogen kanal utanför kärnan (UHF 53) och behåller CICO-TV-53s tidigare analoga UHF-tv-anropsnummernummer som en överlevande TVO-repeater.


Återförsäljare med låg effekt kan ha ett samtalstecken som består av bokstäverna "CH" följt av fyra nummer; CH2649 i Valemount, British Columbia, är en återförsäljare av Vancouver: s CHAN. Återutsändare av denna typ numreras i följd i den ordning de licensierades av CRTC, och deras anropsskyltar är inte relaterade till moderstationen eller andra omutsändare. Även om nästa nummer i sekvensen (CH2650 i Anzac, Alberta) är en omutsändare av CHAN, beror detta på att CH2649 och CH2650 licensierades samtidigt; följande nummer, CH2651, är en återförsäljare (även i Anzac) av Edmontons CITV. En stations återförsändare heter inte nödvändigtvis på samma sätt; CBLT hade återförsändare med sina egna anropssignaler (en del använde CBLT följt av ett nummer och andra använde CH-nummer).


CBC och Radio-Canada ägda och drivna re-sändare stängdes av den augusti 1, 2012, tillsammans med de flesta TVOntario-sändare (som ofta var belägna på Radio-Canada-platser) och några Aboriginal Peoples Television Network (APTN) sändare i långt norr ut. Privata kommersiella programföretag driver återförsäljare med full effekt för att få "måste bära" status på kabel-tv-system.


Sändare på små marknader med en (eller ingen) ursprungstationer var i de flesta fall inte skyldiga att konvertera till digitala även om de arbetar med full effekt. Sändare som sänder på UHF-kanalerna 52 – 69 var tvungna att utrymma kanalerna i augusti 31, 2011; vissa (till exempel en CKWS-TV-sändare i Brighton, Ontario och tre TVOntario-webbplatser) gick digitalt som en del av en övergång till en lägre frekvens men tillhandahåller inte HD-tv, digitala underkanaler eller andra funktioner utöver originalet analog webbplats.


RADIO
Liksom en TV-station kan en radioutsändare ha ett distinkt samtalstecken eller använda anropssignalen för den ursprungliga stationen följt av ett numeriskt efterföljande. Det numeriska suffixet är emellertid alltid sekventiellt.


För en sändare av en FM-station läggs det numeriska suffixet till FM-suffixet; re-tv-sändare av CJBC-FM i Toronto numreras CJBC-FM-1, CJBC-FM-2, etc. Om en AM-station har en återförsäljare på FM-bandet, faller det numeriska suffixet mellan fyra bokstäverna samtalstecken och FM-suffixet; CKSB-1-FM är en FM-sändare av AM-stationen CKSB, och CKSB-FM-1 skulle vara en återförsäljare av CKSB-FM.
En programföretag är begränsad till två stationer på ett band på en marknad, men ett möjligt medel för att erhålla en tredje FM-signal på marknaden är att använda en återförsäljare av AM-stationen för att flytta signalen till låg effekt FM. I Sarnia äger Blackburn Radio CFGX-FM (99.9) och CHKS-FM (106.3); dess tredje Sarnia-station, CHOK (1070 kHz), använder en FM-repeater för stadstäckning som Country 103.9 FM (även om AM-signalen förblir stationens officiella primära sändare).


Lågeffekta radiosändare kan ha ett anropsskylt som består av "VF" följt av fyra nummer; emellertid kan ett anropssignal av denna typ också beteckna en lågeffektstation som har sin egen programmering. Vissa stationer som är licensierade enligt CRTC: s riktlinjer för experimentell sändning, en speciell klass med kortvarig licens (liknande specialtillfällig myndighet) som ibland beviljas till nyare campus- och communityradioverksamhet, kan ha ett anropssignal som består av tre brev från var som helst i Kanadas ITU -prefixintervall följt av tre siffror (t.ex. CFU758 eller VEK565). Andra stationer i denna licensklass har tilldelats konventionella Cxxx-anropsskyltar. Tidigare omutsändare har ibland konverterats till ursprungsstationer och behåller sin tidigare kallskylt; exempel inkluderar CITE-FM-1 i Sherbrooke, CBF-FM-8 i Trois-Rivières och CBAF-FM-15 i Charlottetown. 



Mexico
I Mexiko får översättnings- och boosterstationer förälderstationens anropsskylt.


TV
De flesta tv-stationer i Mexiko drivs som repeater för nätverk de sänder. Översättningsstationer i Mexiko ges samtalstecken som börjar med XE och XH. Televisa och Azteca har två nationella nätverk. Televisas nätverk Canal de las Estrellas inkluderar 128-stationer (de flesta i Mexiko) och Aztecas nätverk har stationer 88 och 91. [Citation behövs] Stationerna kan infoga lokal reklam. Aztecas stationer i större städer kan innehålla lokala nyheter och en begränsad mängd regionalt innehåll; Televisa föredrar att använda sitt icke-nationella Gala-TV-nätverk och Televisa Regional-stationer som butiker för lokal produktion. Ett antal översättare serverar också områden med liten eller ingen signal i deras definierade täckningsområde, känd som equipos complementarios de zona de sombra (engelska: skugga kanaler). De flesta skuggkanaler sänder samma programmering som deras överordnade station. Det norra och centrala regionala nätverket Multimedios Televisión i Monterrey använder samma system i mindre utsträckning (dess XHSAW-TDT är skuggkanalen för huvudstationen XHAW-TDT i Monterrey), med regional produktion för lokala nyhetssändningar och reklam på ett huvudschema.


Det finns två huvudsakliga nationella nätverk av icke-kommersiella TV-stationer i Mexiko. Det ena är nätverket Canal Once (eller XEIPN-TDT), som drivs av Instituto Politécnico Nacional (IPN). Med 13-sändare sänds de sina program enligt ett kontrakt med Quintana Roo-statliga nätverk. Det andra nätverket, som drivs av Sistema Público de Radiodifusión del Estado Mexicano (SPR), har 26-stationer (16 operationella); de flesta är digitala. SPR-sändarna finns nästan uteslutande i städer där IPN aldrig byggde stationer och bär Canal Once som ett av de fem utbildningsnätverken i digitalstationsmultiplexet.


Tjugoseks av Mexikos 32-stater äger och driver också TV-tjänster, och 16 använder mer än en sändare. Den största (efter antal stationer) är Telemax, Sonoras statliga nätverk, med 59-sändare. Många statliga nätverkssändare sänder med en låg effektiv strålad effekt (ERP). Några stationer ägs av kommuner eller översättarföreningar. Liksom statliga nätverk sänder de med mycket låg effekt.


Sändare som sänder om Mexico City-stationer till Baja Kalifornien och andra samhällen längs Stillahavskusten arbetar normalt med en två timmars försening bakom den ursprungliga stationen; det är en timmes försening i Sonora, och Quintana Roo (en timme före centrala Mexiko i 2015) får program en timme senare än de sänds till de flesta av resten av Mexiko.


RADIO
Tio till 15 FM-skuggkanaler finns, och de måste vara samkanal med de stationer som de sänder igen. Quintana Roo har flest FM-skuggkanaler (sju), ungefär hälften av den nationella totalen. Tre ytterligare FM-skuggor är godkända: XETIA-FM / XEAD-FM (Ajijic, Jalisco) och XHRRR-FM (Tecolula, Veracruz).



USA
RADIO
I juli 2009 var de grundläggande FCC-reglerna för översättare


FM-översättare kan användas för tvärbandsöversättning; detta avlägsnade begränsningen som hindrade FM-översättare från att sända AM-signaler igen.
Ingen översättare (eller booster) får överföra något annat än simulering av sin licensierade moderstation, med undantag för nödvarningar (som EAS) och 30 sekunder per timmars insamling.
Moderstationen måste identifiera alla dess översättare och boosters mellan 7 och 9 am, 12: 55 och 1: 05 pm, och 4 och 6 pm varje sändningsdag, eller var och en måste vara utrustad med en automatiserad enhet (ljud eller FSK) för varje timme Identifiering.
Maximal effekt är 250 watt ERP för en översättare, och 20 procent av den maximala tillåtna ERP för primärstationens klass för en booster. Det finns ingen höjdgräns för fyllningsöversättare inom servicekonturen för primärstationen.
En översättare (eller booster) måste sluta sända om moderstationens signal går förlorad; detta hjälper till att förhindra obehörig vidarekoppling av andra stationer.


Det finns ett sätt att programmera kan skilja sig mellan en huvudstation och en FM-översättare: en HD-radiosignal kan innehålla digitala underkanaler med olika programmering från den huvudsakliga analoga kanalen, och en översättare kan sända programmering från den ursprungliga stationens HD2-underkanal som översättarens huvudanalog signal. W237DE (95.3 MHz i Harrisburg, Pennsylvania) sänder det format som tidigare hade WTCY (1400 AM, nu WHGB) och tar emot signalen från en WNNK (104.1 FM) HD2 digital underkanal för analog omutsändning från WNNK-tornsidan på 95.3. Det är lagligen en FM-repeater för en FM-station, även om varje signal skulle höras med unikt innehåll av användare med analoga FM-radior mottagare.


Kommersiella stationer kan äga sina översättare (eller boosters) när översättaren (eller booster) är i moderstationens primära servicekontur; de kan bara fylla i där terrängen blockerar signalen. Booster får endast ägas av primärstationen; översättare utanför en primärstations servicekontur kan inte ägas av (eller få ekonomiskt stöd från) primärstationen. De flesta översättare fungerar genom att ta emot huvudstationens luftsignal med en riktningsantenn och känslig mottagare och sända igen signalen. De får inte sända i det FM reserverade bandet från 88 till 92 MHz, där endast icke-kommersiella stationer är tillåtna. Icke-kommersiella stationer kan emellertid sända i den kommersiella delen av bandet. Till skillnad från kommersiella stationer kan de vidarebefordra programmering till översättare via satellit om översättarna är i det reserverade bandet. Översättare i det kommersiella bandet får endast matas av en direkt luftsignal från en annan FM-station (eller översättare). Icke-utfyllande kommersiella bandöversättare får inte matas via satellit, enligt FCC-regel 74.1231 (b). Alla stationer kan använda alla medel för att mata en booster.


Alla amerikanska översättare och boosterstationer har låg effekt och har en klass D-licens, vilket gör dem sekundära till andra stationer (inklusive moderbolaget); de måste acceptera störningar från full effekt (100 watt eller mer på FM) stationer, medan de inte orsakar någon egen. Booster får inte störa moderstationen i licensgemenskapen. Licenser förnyas automatiskt med den från moderstationen och kräver inte separata ansökningar, även om förnyelsen kan utmanas med en begäran om att avslå. FM-boosterstationer får det fullständiga anropstecknet (inklusive ett -FM-suffix, även om det inte finns någon tilldelad) på moderstationen plus ett serienummer, t.ex. WXYZ-FM1, WXYZ-FM2, etc.


FM-översättningsstationer kan använda sekventiella numrerade samtalstecken bestående av K eller W följt av ett tresiffrigt nummer (201 till 300, motsvarande 88.1 till 107.9 MHz), följt av ett par sekventiellt tilldelade bokstäver. Formatet liknar det som används av numrerade tv-översättare, där numret hänvisar till den permanenta kanaltilldelningen. Det största markbundna radioöversättarsystemet i USA i oktober 2008 tillhörde KUER-FM, det icke-kommersiella radiouttaget vid University of Utah, med 33 översättningsstationer som sträckte sig från Idaho till New Mexicoand Arizona. 


TV
Till skillnad från FM-radio kan TV-stationer med låg effekt fungera som översättare eller ha sin egen programmering. Översättningsstationer ges anropssignaler som börjar med W (öster om Mississippi-floden) eller K (väster om Mississippi, som vanliga stationer) följt av ett kanalnummer och två seriebokstäver för varje kanal; de första stationerna på en kanal är AA, AB, AC och så vidare). TV-kanaler har två siffror, från 02 till 51 (tidigare 02 till 83); FM-radiokanaler är numrerade från 200 (87.9 MHz) till 300 (107.9 MHz), en var 0.2 MHz (till exempel W42BD eller K263AF). Ett X efter numret i dessa anropstecken indikerar inte en experimentell sändningslicens (som det kan vara i andra tjänster), eftersom alla 26-bokstäver används i sekvensen. I januari 2011 var det högsta bokstavsparet ZS (K13ZS-D är en översättare av KTSC i Sargents, Colorado). 


Nummererade översättningsstationer (ett format som W70ZZ) är vanligtvis lågeffektsrepeatrar - ofta 100 watt (eller mindre) på FM och 1,000 watt (eller mindre) på TV. Det tidigare översättarbandet, UHF-TV-kanalerna 70 till och med 83, ockuperades ursprungligen främst av lågdrivna översättare. Kombinationen av låg effekt och högfrekvent begränsad sändningsområde. Bandet omfördelades till mobiltelefontjänster under 1980, med en handfull återstående sändare flyttade till lägre frekvenser.


Hela kraftuttagare som WPBS-TV: s identiska tvilling-sändare, WNPI-TV, tilldelas normalt-TV-anropsskyltar som andra fullkraftsstationer. Dessa "satellitstationer" har inte numrerade anropsskyltar och måste fungera på samma sätt som andra fullstationer. Denna simulcasting regleras vanligtvis inte av FCC, förutom när en stationsägare söker ett undantag från krav såsom begränsningar för att äga flera fullservicestationer på samma marknad, gränser för överlappning i täckningsområdet mellan allmänt ägda stationer eller krav som varje fullservicestation har en lokal studio och en skelettpersonal som kan komma från att programmera lokalt. Dessa undantag är normalt motiverade på grund av ekonomisk svårighet, där en landsbygd som inte kan stödja en fullservicestation med ursprung kanske kan upprätthålla en återförsäljare med full makt. Vissa stationer (som KVRR i Fargo, North Dakota) är kedjor med så många som fyra fullstyrda sändare, var och en med sitt eget anropsskylt och licens, som täcker en stor, glesbefolkad region.


LPTV-stationer kan också välja ett fyra-bokstavs samtalstecken med -LP-suffix (delat med låg effekt FM) för analog eller -LD för digital; detta görs vanligtvis endast om stationen kommer från programmering. TV-stationer i klass A tilldelas samtal med -CA och -CD-suffix. Digitala stationer som använder nummer får ett -D-suffix, till exempel W42BD-D. Alla är trots att de flesta digitala tv-stationer med full effekt hade sina -DT (ursprungligen -HD) -suffix som tappades av FCC innan -D och -LD implementerades. Digitala LPTV-stationer har sina digitala RF-kanalnummer som en del av deras digitala samtalstecken, vilket kan skilja sig från den virtuella kanalen (det analoga numret).


Nummererade sändningsöversättare som flyttas till en annan frekvens utfärdas normalt nya anropssignaler för att återspegla den uppdaterade kanaltilldelningen. Detta gäller inte förflyttade översättare som tillfälligt använder en annan frekvens under en speciell teknisk myndighet. Även om K55KD kunde behålla sitt anropstecken medan det tillfälligt förflyttades till kanal 57 för att lösa störningar för MediaFLO-användare, skulle W81AA ha fått ett nytt anropssignal när kanal 81 raderades från bandplanen. Vid det sällsynta tillfället att en station flyttar tillbaka till sin ursprungliga kanal får den sitt gamla anropsskylt (som inte återanvänds av en annan station).


Digital övergång
TV-stationer med låg effekt är inte skyldiga att simulera en digital signal, och de behövdes inte heller upphöra med analog drift i juni 2009 som fullkraftverk. Hela kraftverk som används för att simulera en annan station var (som andra tv-sändare med full service) som behövdes för att konvertera till digitalt i juni 2009. FCC definierar "TV-satellitstationer" som "full-power-sändningsstationer som är auktoriserade enligt del 73 av kommissionens regler för att vidarebefordra hela eller delar av programmeringen av en moderstation som vanligtvis ägs." Eftersom de flesta satellitstationer verkar i små eller glest befolkade områden med en otillräcklig ekonomisk bas för att stödja fullserviceaktiviteter, fick många FCC-godkännande från fall till fall för att blixt klipp från analog till digital på samma kanal istället för simulcasting i båda formaten under den digitala övergången. 


Även om inga digitala tv-mandat tvingades på befintliga lågeffekt-tv-stationer, antog kongressen lagstiftning i 2008 som finansierar lågkraftverk som gick digitalt vid konverteringsdatumet eller kort därefter. Vissa lågkraftverk tvingades byta frekvens för att rymma fullkraftverk som flyttade till UHF eller drivit digitala följeslagarkanaler på UHF under övergångsperioden. Genom 2008 uppmuntrades 55-licensinnehavare med låg effekt och kanal att tidigt flytta till fritt spektrum för Qualcomms MediaFLO-sändare. 


Genom 2011 tvingades återstående LPTV-sändare på UHF-kanalerna 52 till och med 69 till lägre kanaler. Många sändare på det ursprungliga UHF 70 – 83 översättarbandet var tvungna att flytta två gånger; kanalerna 70 – 83 förlorades till mobiltelefoner i 1983, följt av kanalerna 52 – 69 mellan 2009 och 2011. Många lågeffektöversättare påverkades också direkt av en moderstations omvandling till digital-tv. Översättare som fick en analog luftsignal från en tv-station med full service för rebcastcast behövde konvertera sin mottagningsutrustning, som enskilda tittare använde digitala konverteringslådor. Även om signalen som sänds av repeatern kan ha förblivit analog, måste upplänken ändras. Tjugotre procent av de 4,000 licensierade översättarna erhöll ett $ 1,000 federalt regeringsstöd för en del av den extra utrustningen. Många andra översättare blev mörka efter tidsfristen för digital övergång, eller sökte inte nya kanaler efter att UHF-kanalerna 52 – 69 togs bort från bandplanen.


Vissa små översättare fungerar genom att direkt konvertera en moderstations signal till en annan frekvens för omutsändning, utan någon annan lokal signalbehandling eller demodulering. W07BA (en 16-watt repeater för WSYR-TV i Syracuse, New York) var en enkel sändningsapparat som förskjuter huvudstationens signal från kanal nio till kanal sju för att täcka en liten dal i DeWitt. Syracuse blev en UHF-ö, WSYR-TV: s huvud ABCsignal blev en 100 kW digital sändning på kanal 17, och det finns inte längre en kanal 9-signal för att mata repeatern. 

 Översättare på avlägsna platser utan kommersiell kraft förväntades ha problem med att distribuera utrustning för en digital upplänk. Även om många översättare fortsatte analoga sändningar och en minoritet övergick till digital förväntade vissa landsbygdssamhällen sig att alla lokala översättarsignaler försvann som ett resultat av övergångsstationerna från de ursprungliga stationerna. 



KONTROVERS
Enligt lag är lokala tv-sändare med full service de primära åkarna i FM-sändningsbandet; LPFM och översättare är sekundära personer med teoretiskt lika status. I praktiken blir frekvenser som tilldelas översättare emellertid inte tillgängliga för nya LPFM-stationer eller befintliga stationer som vill uppgradera. 
Vissa distinktioner ställer små, lokala LPFM-operatörer i en nackdel:


Den maximala effekten för en LPFM-station (10 eller 100 watt, beroende på stationsklass) är mindre än för de största FM-sändaröversättarna (250 watt), vilket begränsar räckvidden för LPFM-signalen.
Minsta avstånd (i avstånd och frekvens) mellan stationer är mindre strikt för översättare än för LPFM-sökande. Även om översättningsavståndet är baserat på signal-konturnivåer (redovisning av terräng och hinder), har LPFM-stationer ett mer restriktivt minimiavståndskrav.
En LPFM-sändare krävs för att generera lokalt innehåll; om det finns flera sökande för en frekvens, föredras de som går med på att komma från åtta (eller fler) timmar om dagen med lokal programmering. Översättare är inte skyldiga att komma från något lokalt.
LPFM-licenser utfärdas normalt till icke-kommersiella utbildningsföretag (t.ex. skolor eller kommuner) och är föremål för krav som hindrar flera allmänt ägda stationer; detta är inte sant för översättare. En icke-kommersiell översättare utan lokalt eller utbildningsinnehåll kan ta plats i det icke-kommersiella segmentet (under 92 MHz) för FM-sändningsbandet. Under de smala FCC-arkiveringsfönstren för nya sökande kan applikationer för sändningsöversättare från samma (eller relaterade) enheter begära varje lokalt tillgänglig frekvens i flera samhällen. En LPFM-licens eller bygglov kan inte säljas vidare; detta är inte sant för översättare. Närstående enheter kan lämna in ansökningar om tusentals översättningsbyggnadstillstånd (med hjälp av icke-kommersiell status för undantag från FCC-arkiveringsavgifter) och återförsälja byggtillstånd, även om sändarna ännu inte har byggts. 


Sändningsöversättare för kommersiella stationer är normalt skyldiga att ta emot en signal från sin överordnade FM-station för full service över luften och överföra i regionen som omfattas av huvudstationen, vilket eliminerar behovet av en översättare förutom där terrängskärmning är ett problem) . Denna begränsning gäller inte för icke-kommersiella utbildningsstationer. Varje icke-kommersiell station, även en utan lokalt eller pedagogiskt innehåll, kan ansöka om ett obegränsat antal översättare som ska matas på något sätt (inklusive satellit). Alla tar spektrum från lokala LPFM-stationer eller omutsändare av lokala fullservicestationer. Befintliga National Public Radio-repeater förflyttades av nya religiösa stationer i Lake Charles, Louisiana, och förlorade lokalt och utbildningsinnehåll. 


2003 översättningsbom
Ett FCC-licensfönster från 2003 för nya översättningsapplikationer resulterade i över 13,000 XNUMX ansökningar, de flesta från religiösa programföretag. På grund av antalet licensansökningar kallade LPFM-förespråkare det för Great Translator Invasion. 


Vissa programföretag har utnyttjat FM-översättarreglerna som tillåter icke-kommersiella stationer att mata avlägsna översättare med satellitlevererade programmering hundratals (eller tusentals) mil från moderstationens täckningsområde. Men inte alla översättare kan matas av satelliter; endast översättare i den icke-kommersiella delen av FM-bandet (88.1 till 91.9 MHz) kan vara "satellatorer". Alla andra översättare måste matas direkt från luften, med undantag för "påfyllningsanläggningar" i en primärstations servicekontur. Översättare kan mata andra översättare, så det är möjligt att skapa små kedjor av översättare som matas från en avlägsen station; om en översättare misslyckades skulle nätverket utöver den misslyckade översättaren bli mörk. Antalet 2003-ansökningar överväldigade FCC, som utfärdade en nödfallsorder på nya översättningsansökningar tills de redan mottagna behandlades. Reglerbytet utlöste en serie stämningar kända som Prometheus Radio mot FCC. Religiösa sändningsstationer som Calvary Chapel's KAWZ (Twin Falls, Idaho), Education Media Foundation och Family Radio's KEBR (Sacramento) överfördes av hundratals FM-översättningsstationer över hela landet. Eftersom moderstationerna ägdes av ideella organisationer och var på den icke-kommersiella delen av spektrumet, var de inte skyldiga att deras översättare skulle få sin signal över luften. LPFM förespråkar hävdar att spridningen av översättare utgör svårigheter för icke-översättare stationoperatörer (särskilt LPFM-licensansökare), som säger att de inte kan få stationer i luften eftersom översättare upptar tillgängliga kanaler i ett område. 


Eftersom "satcasting" -översättare endast är tillåtna på den icke-kommersiella delen av spektrumet (där LPFM-stationer inte finns), hotar de inte LPFM-licensinnehavarnas förmåga att utöka sina anläggningar. Översättare som inte är satcastade kan vara ett problem för LPFM-stationer; om en LPFM-station "stöts" från sin kanal av en ny fullkraftstation, kan det finnas någon tillgänglig frekvens att flytta till. 


Föreslagna regler skulle revidera förfarandena för vilka ideella grupper kan ansöka om översättare (som förbjuder mer än ett visst antal översättningsapplikationer att ägas av någon enhet), och FCC ändrade sina kanalkrav för LPFM-sändare för att frigöra kanalutrymme. REC Networks begärde FCC att priorize LPFM-stationer.


Satellitöversättningsnätverk
Områden utan tillgängligt FM-spektrum för LPFM-stationer på grund av stora, avlägsna översättningsnätverk inkluderar Chicago (med flera Calvary Chapel och Education Media Foundation-stationer), Atlanta (med flera Way-FM - associerade med K-Love och Salem Communications - och Edgewater Broadcasting) stationer) och Dallas, Texas (med Calvary Satellite Network och American Family Radio). Mindre marknader som Louisville, Kentuckyand Knoxville, Tennessee saknar LPFM-kanaler på grund av avlägsna översättare av programföretag som Calvary Chapel och Way-FM.
De största satellitmatade översättningsnätverken kopplades till Calvary Chapel (inklusive Radio Assist Ministry, Horizon Broadcasting, Edgewater Broadcasting och REACH Media) och American Family Radio, som ägs av American Family Association. De nätverk som är associerade med Calvary Chapel har varit ett fokus för översättarbaserade nätverk; flera ansökningar lämnades in av företag kopplade till Calvary Chapel för samma kanal. Åtminstone fyra radiostationer som drivs av Calvary Chapel-kyrkorna och vidarebefordrar Calvary Satellite Network-programmering har identifierats som "hemstationer" för avlägsna översättare, och många hemkyrkor (förutom de nationella Calvary Chapel-frågorna) ansökte om licenser. American Family Radio, i synnerhet, har visat en avsiktlig strategi för att tränga ut omutsändare av National Public Radio-stationer för politiska ändamål. 



Australien
RADIO
Australiens nationella radionätverk (Radio National, ABC NewsRadio, Triple J, ABC Classic FM och SBS Radio) har relaysändare som gör att varje tjänst kan sändas så bredt som möjligt. ABC och SBS tillåter samhällsbaserade reläsändare att sända om radio eller tv i områden som annars inte skulle ha någon tjänst. Kommersiella radiosändare har normalt relaysändare endast om lokal geografi (som berg) hindrar dem från att sända till hela deras marknad.


TV
Sedan den tidiga 1990: s marknadssamling använder varje tv-sändare flera reläer för att tillhandahålla konsekvent service över Australiens stora marknader. Även om varje marknad är uppdelad på grund av tidigare kommersiella programföretagens arv (Southern Cross Nine har två stationer på Victoria-marknaden: GLV och BCV), är den enda skillnaden mellan dessa delmarknader i praktiken nyhetstjänster och lokal reklam. Förutom i större städer använder alla större tv-sändare samma nätverk av sändare (som kan ha dussintals relästationer på varje marknad). Som ett resultat har vissa områden haft problem med att starta digital- eller HD-tjänst på grund av problem med regionala sändare.


Europa
Eftersom de flesta radio- och tv-system i Europa är nationella nätverk, kan radio- eller TV-systemet i vissa länder betraktas som en samling relästationer där varje sändare använder ett sändarnätverk (utvecklat av den offentliga sändaren eller underhålls av en statlig finansierad myndighet ) att tillhandahålla sändningstjänster till hela nationen.


Asien
I de flesta delar av Asien är satellit den föredragna metoden för nationell signalstäckning. Undantag inkluderar Singapore (som förbjuder civilt ägande av satellitmottagare) och Malaysia, som endast tillåter civilt ägande av mottagare som tillhandahålls av Astro). Terrestriskt liknar scenariot Europa. systemen betraktas som nationella nätverk och är en samling relästationer som upprätthålls av en statligt finansierad myndighet. I Japan ägs och drivs dock tv-stationer av nätverk eller är dotterbolag som ägs av andra medieföretag.


Om du vill bygga en radiostation, öka din FM-radiosändare eller behöver någon annan FM-utrustning, kontakta oss gärna: [e-postskyddad].

Lämna ett meddelande 

Namn *
E-postadress *
Telefon
Adress
Koda Se verifieringskoden? Klicka uppdatera!
Meddelande
 

meddelande~~POS=TRUNC

Kommentarer Loading ...
Hem| Om Oss| Produkter| Nyheter| Download| Support| Återkoppling| Kontakta oss| Service

Kontakt: Zoey Zhang Webb: www.fmuser.net

WhatsApp / Wechat: +86 183 1924 4009

Skype: tomleequan E-post: [e-postskyddad] 

Facebook: FMUSERBROADCAST Youtube: FMUSER ZOEY

Adress på engelska: Room305, HuiLanGe, No.273 HuangPu Road West, TianHe District., GuangZhou, China, 510620 Adress på kinesiska: 广州市天河区黄埔大道西273台惠广州市天河区黄埔大道西305台惠口台3(XNUMX)